Vaskar liv i en gammal utmaning. Den här nya bloggplatsen ger verkligen inspiration.
MINA SYSKON
Jag har två yngre systrar Lise som är drygt 2 år yngre och Ellen som är en sladdis, hela 8 och ett halv år yngre, rena barnrumpan.
Lise tar examen på lördag, då kan hon börja konkurrera med mig om jobben för det kommer finnas två förskollärare i familjen. Stackar Lise, visst fanns det syskonkärlek mellan oss när vi var små men jag utsatte henne för en hel del rackartyg. Minns du Lise när jag lät dig smaka på mina skafferiexpriment, stängde ut dig på ”taket” eller när du fick sy några stygn. Fast den gången var det ditt fel – man duckar faktiskt när någon slänger en plastbytta mot en.
Idag har jag slutat med rackartygen, jag saknar min syster något enormt och hoppas att flyttar ner hit en vacker dag. Lise är otroligt barnkär, genomgod och rolig. Jag vill ha henne här så vi kan ha filmkvällar tillsammans igen.
Ellen är nog den mest drivna människa jag träffat. Vill hon något ser hon till att det blir så. En del kallar det tur men jag vet hur mycket hon kämpar för det. Ibland lite för mycket kanske. Tror inte att jag utsatte henne för några direkta hemskheter när vi var små, flickebarnet var ju bara 11 när jag flyttade hemifrån.
Ellen har dessutom varit klok nog och flyttat ner till mina trakter, det är så roligt att kunna träffa henne när andan faller på. En film, en fika på stan eller att som en god storasyster låna ut bilen till henne. Men Ellen, det räcker att köra av avgassystemet en gång, eller hur?
Nu måste jag publicera innan jag blir för gråtmild.