Tag Archives: skola

Inget leende bara tårar

I dagarna har en flicka i ”min” klass blivit föräldralös. Hon fick se sin pappa brinna till döds och någon dag senare dog även hennes mamma av sina skador. Flickan själv är brännskadad på armarna och i ansiktet och har hög feber. Just nu bor hon hos grannar.

Det är ännu ingen som vet om det rör sig om en olycka, ett mord eller självmord.

Nu är det upp till skolan att försöka få tag på flickans släktingar och tillsammans med dem bestämma vem som ska ta hand om flickan. Hon har en bror som bor hos grandma men det är inte säkert att hon kan ta sig an ett barn till. Kanske får flickan bo på skolans nystartade barnhem.

Den här gången ler jag inte, den här gången är det bara jävligt.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Vad tycker jag då?

Jag glömde ju skriva vad jag tycker i frågan från förra inlägget.

Jag håller med Alice, jag tror inte att hårdare tag hjälper. Jag tror att det enbart kommer leda till att barnen sparkar bakut. Jag tror på stöttning, på morötter och på att ge alla en andra chans.

Jag tror på mer resurser till barnomsorgen och till skolorna så att vi får möjlighet att se och fånga upp dessa barn tidigare, innan det går så lång som fotbojor och helgfängelse. Jag tror på meningsfulla fritidsaktiviteter till dessa barn och ungdomar, fler fritidsgårdar, scoutverksamheter, dans, drama, fotboll, pysselkvällar, fotokurser, skrivarverkstäder…. Aktiviteter så de inte behöver tillbringa kvällar och helger på gatorna. Jag tror på hjälp att finansiera dessa så att alla får ekonomisk möjlighet att delta.

Och nej, jag har ingen aning om hur detta ska finansieras men man kan väl få ha visioner? Utan visioner kommer vi ingenstans. Jag gör min del av arbetet mot mina visioner i skolorna jag hoppas det finns fler som Alice som gör sin del i politiken.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Om att hjälpa istället för att stjälpa

I dag hittar jag en text i Aftonbladet publicerad den andra juli i år.

Vi kan inte straffa bort barn som far illa

Alice Åström, V: Någon måste ta barnens parti

Jag vet att det är så, för jag är en av dom som halkade snett. Jag är ett av barnen som inte passade in och som ställde till det för mig. Det där missförstådda barnet som hamnade i fel kretsar och i fel sammanhang. Jag är där jag är idag och skriver det du nu läser för att jag växte upp när det fortfarande fanns en solidaritetstanke, när det sammanhållna samhället var ett mål. Där jag inte hamnade helt utanför.

Jag hade lika gärna kunnat vara ett ”hopplöst fall”, kriminell och ett samhällsproblem, om jag istället hade mötts av de förslag som regeringen nu planerar. För idag förslås fotboja för barn, polishämtning till skolan, helgfängelse, hårdare straff för yngre personer och så vidare. Hade jag behandlats så hade min väg antagligen varit en helt annan. Dessa åtgärder hade definitivt stjälpt mig, inte hjälpt mig.

Och jag undrar, hjälper det någon? Att bli förödmjukad och tydligt bära stämpeln att man är ett samhällsproblem. När man bara är ett barn som ropar på hjälp, blir man hjälpt av bestraffning? Då kanske vi borde diskutera återinförandet av barnaga också? Nej, att få stöd och känna sig värdefull och viktig hjälper mer än en fotboja. Alla barn förtjänar en chans, någon som ser dom, tror på dom och att någon sträcker ut en hjälpande hand. Alla barn behöver bli hörda om dom ropar på hjälp.

Jag är av den fasta övertygelsen att vi måste våga börja diskutera en socialpolitisk dimension för barn igen. Vi kan inte straffa bort barn som far illa och vi kan inte lösa sociala samhällsproblem med repression. Vi behöver erkänna att barn är barn och faktiskt hitta tillbaka till den svenska tradition som varit så framgångsrik när det gäller att se varje människa som en individ med en framtid. Att bygga samhällets ställningstaganden på vetenskap och beprövad erfarenhet innebär att regeringen måste sluta experimentera med våra barn.

De borgerliga partierna gick till val på att minska utanförskapet men istället har det motsatta hänt. För dom som verkligen befinner sig i utanförskap har klyftan istället blivit större och djupare och vi är på väg mot två-tredjedelssamhället med full fart. När regeringen sänkt skatterna med ofattbara 100 miljarder förstår var och en att någon måste betala och jag vet att det är dom minsta, dom mest försvarslösa, som står för notan.

Ute i kommunerna får man nu ta konsekvenserna av regeringens politik. När arbetslösheten ökar, a-kassan urholkas och sjukförsäkringen sakta men säkert stryps åt är det vårt yttersta skyddsnät som måste träda in. Kostnaderna för försörjningsstöd ökar dramatiskt och den lokala budgeten urholkas än mer. Detta innebär att kommuner måste planera för besparingar och dom första resurserna som ryker är dom som gått till dom som har det svårast. Det är extra personal i skolan, det är specialpedagoger och det är olika stödfunktioner som kanske varit räddningsplankan för många.

Samtidigt ökar antalet barn som på olika sätt far illa. I år firar många sin semester på balkongen. I år är det svårare än på mycket länge att få sommarjobb för tonåringar. Ungdomsmottagningen är stängd liksom fritidsverksamheten i kommunen. I år inleder dessutom många föräldrar sin sommar genom att gå hem med ett varselbesked i handen. Sommaren är en riskperiod, inte minst eftersom många verksamheter är stängda. Många unga kommer att trampa snett och då det är så lätt att vända ryggen till. Att rynka på näsan och kräva att samhället tar i med hårdhandskarna och låser in dom och slänger bort nyckeln. Det är så lätt att glömma att det är barn det handlar om. Att det faktiskt skulle kunna ha varit din eller min tonåring som satt inlåst efter att ha ställt till.

Jag vet att dina och mina ungar också är i riskzonen. Om dom inte hamnar där själva så drabbas både dom och du hur som helst av det hårdnande samhället och av att välfärden monteras ner. Det är dina och mina ungar som åter igen ska spara ihop det underskott som nu byggs upp eftersom regeringen väljer att prioritera dom som redan har framför investeringar i framtiden. Nej, vi måste helt enkelt ta barnens parti.

Alice Åström, Vänsterpartiet

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Mobbning

Jag tror att alla lärare har några områden som engagerar dem extra mycket utöver själva undervisningen i skolan. För mig är dessa områden genus, mobbning och självkänsla. Genus för att det för mig är otänkbart att ett barns kön ska få avgöra hur vi tänker och om barnet och vad vi har för förväntningar på det. Mobbning för att det är en så vanligt förekommande företeelse som förstör inte bara skolgången utan i många fall resten av livet för så väldigt många barn. Självkänsla för att så mycket bottnar i barns goda eller dåliga uppfattning om sig själva.

I dag läste jag denna artikel av Jonas Leksell i Aftonbladet.

Att kalla saker vid sitt rätta namn är också viktigt. Tyvärr är det alltför vanligt att vuxenvärlden av rädsla för att ta tag i situationen kallar mobbning för ”konflikt”, och i stället för att rikta åtgärder mot den som mobbar börjar leta efter problem hos den som blir trakasserad. I en konflikt är flera jämbördiga parter inblandade, i en mobbningssituation är problemet enkelt. Åtgärderna ska sättas in mot mobbaren, ingen skuld ska läggas på den som är utsatt för kränkning.” Jonas Leksell

Läs artikeln och kom gärna tillbaka hit och kommentera. Vad tycker ni? Vilka områden anser ni borde prioriteras i skolan utöver undervisning?

Uppdatering: Med utöver menar jag inte att dessa områden är mindre viktiga än undervisningen. Jag borde ha skrivit vid sidan av undervisningen. Dessa områden är minst lika viktiga som undervisningen om inte viktigare.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Freedom Writers

På HBO visar de Freedom writers. En väldigt bra film som bygger på dagböckerna från en så kallad ”problemklass” i USA och hur deras nya lärare inspirerar dem till stordåd.

Tyvärr orkar jag inte med en så pass tung film idag så det får bli Pretty women eller Ellen DeGeneres Show istället. Ibland är det skönt att bara välja det lättsamma.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized