Tag Archives: Little Lamb

I morgon är en annan dag

Standard

Naturligtvis gick jag till jobbet i morse. Jag kan inte lämna andra männsikor i sticket och i slutändan är det barnen som drabbas om ingen annan kan ta hand om dem.

Det blev en kämpig dag med huvudvärk och axlar stela som stål men det blev också en dag med många stöttande samtal och kramar från de andra volontärerna. Tack.

 

 

Annonser

Like magic – or not.

Standard

I dag är en sån där dag då jag nästan kokar av ilska. För att göra en lång historia kort så verkar en del av lärarna på skolan tro att barn lär sig saker av sig själva bara de blir äldre.

För att göra kort historia lite längre får ni två exempel.

Biblioteket: På grund av att nyckeln till ”mitt” klassrum var borta i dag fick jag ta mina barn till biblioteket istället. Det låter ju bra kan man tycka. Men, och det är ett stort men, dessa barn har i princip aldrig varit i biblioteket vilket naturligtvis medför att allting är jättespännande och att det inte finns en chans i PIIP att de ska sitta ner och lyssna. Nej, naturligtvis kommer de springa runt på de öppna ytorna, hoppa i soffan och spela på trummorna. Kaos, fullständigt kaos, jag har fortfarande ont i öronen.

Varför har då inte barnen fått vara i biblioteket förut? Jo, nu ska ni få höra:

– De klarar inte av det.

Så enkelt är det, de klarar inte av det och då gör man inget åt saken utan hoppas att de klarar det en vacker dag.

Rörelse: När jag kom till skolan hade inte de yngre barnen någon som helst form av rörelse eller ens vettig rastverksamhet där de fick springa av sig ordentligt. För mig är detta så självklart att det tog flera veckor innan jag ens insåg att det fattades. Jag införde 2 halvtimmar i veckan då jag bad läraren ta ut barnen och genomföra rörelseaktiviter. I värsta fall kunde hon göra det inne om vädret var på det humöret. Vilket i Indien oftast innebär för varmt. Det låter ju bra kan man tycka. Men, och det här är också ett stort men, än så länge har jag bara sett fri lek förutom vid de tillfällen jag tagit över.

Varför görs det då inga organiserade lekar? Jo, nu ska ni få höra:

– Barnen kan inte koncentrera sig.

Så enkelt är det, de klarar inte av det och då gör man inget åt saken utan hoppas att de kan det en vacker dag.

****

Snälla, rara, söta lärare. You have to teach the children for them to learn. It won’t happen by magic. Visst de första sjuttioelva gångerna i biblioteket kommer att vara kämpiga och även de första sjuttioelva gångerna ni gör en organiserad lek kommer vara smått kaotiska men efter det så kommer det bli så mycket lättare. Jag lovar.

****

Jag funderar på att stanna hemma i morgon i dag blev det bara för mycket. Ger jag upp för lätt? Kanske det, men glädjen försvann idag. Glädjen förvandlades till frustration.

Jag tänker inte slöa bort dagen, jag har funderingar på ett kompendium med enkla men bra organiserade lekar. Först en beskrivning av leken, en liten skiss, lista vilket material som behövs och olika sätt att variera. Sedan en utförlig lista på vad barnen lär sig av leken så lärarna försår varför det är så viktigt.

Detta arbete lär pågå ett tag, ha ni tips på enkla bra lekar för barn mellan 2-5 år så skriv gärna i kommentarsfältet.

****

En fantastisk dag

Standard

Har haft en alldeles fantastisk dag i skolan. Av två anledningar.

1. Jag struntade fullkomligt i planeringen eftersom den känns alldeles för avancerad för de här barnen. Lektionerna med PreKg (2-3åringar  någon 5-7åring) hittills har varit stökiga och inte känts så givande. Men idag följde jag magkänslan och hämtade LEGO-lådan istället för skrivtavlorna.

SUCCÉ! Barnen arbetade koncentrerat i 50 minuter, de fick träning i öga-handkoordination, konstruktionstänkande, samt färg och form. De fick öva sig på att dela med sig och jag kunde överösa dem med beröm istället för att låta arg och tjatig.

2. Sebastian. En ny pojke som kom till klassen idag. Han har hittills levt på gatan med sin bror och sin mormor. Han är 5 år men ser ut som 2. Vilken otrolig pojke. Lite orolig de första minuterna men efter att jag visat honom att jag inte tänkte lämna honom ensam och att allt var ok så slappnade han av.

LEGO byggde han hur bra som helst, han satte sig med en tavelkrita och en griffeltavla och ritade figurer, inte bara klottrade streck hips vips utan genomtänkta figurer, jag tror han gjorde en buss vid ett tillfälle och kanske en gubbe. Han började plocka undan på egen hand och hakade genast på när jag utmanade honom att plocka mer.

Jag lånade skolans kamera och tog bilder på honom, gladare och stoltare pojke har jag nog aldrig sett. Jag var också med och plockade ut ett par skor til honom och han ville inte göra något annat än att gå omkring efter det. Så vi höll varandra i handen och vandrade, runt, runt på skolgården. Bredvid oss satt mormor och fullkomligt lyste av stolthet och lycka.

Mormor pratar bara Tamil men av hennes ansiktsuttryck och kroppsrörelser kunde jag förstå att hon var väldigt tacksam.

Jag är så glad att jag fick ta hand om Sebastian så jag fick uppleva det här idag.

Hade fler dagar varit som denna hade jag nog  stannat här länge.

Lite bättre idag

Standard

Det känns lite bättre idag.  Jag har insett att jag inte kan göra underverk utan år sänka min ambitionsnivå. Jag får acceptera att det kommer vara stökigt vissa dagar och arbeta utifrån de förutsättningar som finns.

Min främsta uppgift är ändå inte att ta hand om eleverna utan att stötta läraren när det gäller planering och materialtillverkning.

Bra lärare?

Standard

Idag har jag haft en sån där dag, eller egentligen bara några timmar, som får mig att undra om jag verkligen är en bra lärare. Ni vet en sån där dag då ingenting går som man vill. Barnen lyssnade inte, de sprang omkring, de rev i saker de inte fick röra, ja de betedde sig rent ut sagt riktigt illa och ingenting jag gjorde hade minsta inverkan på dem.

Vad beror det på?

  • Är det för många och för unga barn (25 st mellan 3-5 år)? Det finns inte lokaler för någon vettig uppdelning av barnen, de får i så fall sitta i olika delar av klassrummet och vid muntliga genomgångar är det inte någon lyckad lösning.
  • Är det språket som ställer till det? Barnen förstår ju inte så mycket engelska vilket är undervisningsspråk på skolan. Jag får vara övertydlig i mitt kroppsspråk men det räcker inte alltid. Tyvärr leder det ibland till att jag får ilskna till när deras iver att delta i kombination med att de inte förstått instruktionerna fullt ut gör att de förstör undervisningen.
  • Behöver de mer rörelseaktiviteter och lek för att kompensera för de usla hemförhållanden de har? Många av barnen bor på några få kvadratmeter i stort sett utan yttre stimulering. När de kommer till skolan och får se leksakerna är det som att de går bananaz.

Eller är det mig det beror på?

  • Är jag mjuk? I Sverige kan jag ibland vara lite för mjuk mot eleverna men jag tror inte att det är problemet här. Jag tror att det är den rådande lärarstilen (kommer inte på ett bättre ord) på skolan. Barnen är vana vid en väldigt hård lärarstil med hot (oftast tomma) och aga. Jag tror att det är denna stil som gjort att det spårar ur. ingenting jag säger biter på barnen och eftersom de inte får en dask av mig så uppfattar de mig nog inte som arg även fast jag gör allt jag kan för att visa det med min mimik.
  • Är jag otydlig? Jag tycker jag gör allt jag kan för att visa vad jag vill att barnen ska göra men hur visar man alla dessa små men ändå betydelsefulla ord?
  • Är det min röst? Jag har en ganska svag och ljus röst, delvis på grund av ett fysisk fel i min gom. Är det helt enkelt så enkelt men jävligt att de inte tar mig på allvar på grund av min röst. Jag har funderat på att gå hos en talpedagog för att öva upp rösten men det kan bli lite svårt här i Indien. Röstövningar någon?

Jag blir så ledsen dessa dagar då jag tvivlar för jag älskar verkligen mitt jobb och kan inte tnka mig något annat.

Litttle Lamb – första veckan

Standard

Den här veckan har jag arbetat 3 dagar på skolan. Det är en helt ny upplevelse som inte liknar något annat jag gjort förut. Skolan består av ca 150 elever uppdelade på ungefär 10 klasser. Jag har tyvärr inte riktigt full koll ännu. Just nu är vi 4 volontärer där, jag samt Claire, Sophie och Judy från England. Antalet volontärer kommer variera hela tiden eftersom de flesta volontärer bara stannar några veckor.

Jag och Claire har jobbat tillsammans i 2 dagar och kommer förmodligen göra det i 2 veckor till. Jag hoppas det för jag lär mig så mycket av henne.

Barnen vi arbetar med är 3-4 år men undervisningen påminner om vad vi i Sverige gör i förskoleklass och i första klass. Jag har tyvärr inte arbetat så mycket med de åldrarna även om det är dit jag vill en vacker dag.

I nuläget går arbetet med barnen till största del ut på att presentera det engelska språket för dem. Så att vi själva inte talar Tamil är bara en fördel. Vi pratar naturligtvis med dem hela dagarna och försöker vara övertydliga i vårt kroppsspråk.

Claire är van att arbeta med phonics och gör det väldigt bra. Det är inspirerande att se. Vi kommer fortsätta arbeta med phonics även efter att hon har åkt hem så jag måste sätta mig in i hur engelsk phonics fungerar. Sen blir ju jag ansvarig.

Jag har hittat och köpt många bra engelska läroböcker som jag vill använda som kopieringsunderflag. Tyvärr finns ju copyrighten att tänka på. Känns snålt när det handlar om stora bokförlag mot en liten bidragsberoende skola och en fattig volontär utan lön. Visst, självklart ska ju förlaget ha betalt för sina varor men nog kliar det i fingrarna.

Jag har också råkat köpa en riktigt usel lärobok som säger att
Ljus, smal och lång = bra
Mörk, tjock och kort = dåligt.
Jag blir rädd.

Längtar till måndag då jag får jobba igen.