Bibliotekskatten Dewey

Standard

Jag har nästan lite dåligt samvete för den lilla söta orangea katt som en kall vintermorgon  hittades i en boklåda på biblioteket i småstaden Spencer.

Jag ville verkligen tycka om den här sockersöta lyckohistorien men kunde inte så här om dagen slog jag igen boken och förvisade den tillbaka till bokhyllan.

Visst kan man älska ett husdjur och visst kan man tycka sig ”kommunicera” med det. Men Vicki Myrons sätt att beskriva Dewey kommunikation med henne och hans betydelse för henne, biblioteket, Spenser och Iowa är så överdriven att det nästan blir löjligt.

Förlåt Dewey det är inte ditt fel.

Annonser

2 responses »

  1. Jag ahr fatt den i present en gang och ar ratt sugen pa att lasa den, men ar radd att det skall bli precis som du beskriver – aaaalldeles for gulligulligt och overdrivet. Menmen, om man ar val forberedd innan sa kanske det gar att parera..?

    • Jag tror att det kan bli bättre om man tar det för vad det är. En söckersöt historia helt enkelt. Det är nog bra att du är beredd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s