Dagisfröken? det kan ju inte vara så jobbigt!

Vad gör vi på jobbet egentligen?

Häromdagen fi ck jag ett litet ”gnälligt” mejl från en kompis som plötsligt kom på att han satt och gjorde en massa ”idiotiskt pappersarbete” som ingen någonsin kom att läsa. Han frågade om alla yrken har motsvarande baksidor. Så här löd mitt svar till honom…

”Ett ögonblick trodde jag nästan du hade bytt jobb till en förskola. Här sysslar vi inte heller bara med det vi borde syssla med. Här är det diskussioner om värdegrunder, styrdokument, verksamhetsberättelser, kvalitetsredovisningar, verksamhetsplaner, handlingsplaner och dokumentationer som ibland får oss att tappa luften.

Om vi nu skulle få en stund över så ska vi helst hinna gå på möte med moppgruppen, hälsolaget, allergigruppen, krisgruppen och datagruppen. Vi ska gå på samverkansmöte, fackmöten, föräldrarådet, arbetsplatsmöte och skyddsombudsmötet. Plus att vi varje termin ska ha föräldramöte, utvecklingssamtal, medarbetarsamtal, pysselkväll och trivselkvällar. Det ska vara luciakväll, trädgårdskväll, julfest och personalens årliga kommunfest.
Har man sen ”tur” och har ”rätt” ansvarsbarn så ska man gå på möte med psykolog, specialpedagog, talpedagog, logoped, Krumeluren och BUP. Möten med prästen, tolken och byggmöte med hyresvärden tillhör också sånt som återkommer då och då. Man bör hinna skapa sig en genuin kontakt på BVC och med människorna uppe på ”soc” och helst ska man också vara en aning insatt i Attention och Active Parenting. Förutom detta ska vi ha arbetsplatsmöte, veckoplanering, enskild planering, barnkonferenser, tvärgruppsmöten och tre barnfria planeringsdagar per läsår.
Vi ska gå på kurser, föreläsningar och förkovra oss i facklitteratur och vår facktidning. Vi ska helst läsa vår mejl varje dag. Vill vi ha lön för vårt arbete ska vi fylla i lönerapporteringen i ps-självservice plus på kontrollpappret som hänger på kontoret.

När detta är gjort ska vi sätta oss ner och ta upp ett barn i knäet och gosa lite i lugn och ro så att vi skapar trygghet, närhet, tillit och samhörighet. Vi ska stimulera barnets nyfi kenhet och upptäckarglädje. Visa dem siffror och bokstäver. Lära dom vett och etikett. Det ska träna grovmotorik, åla, krypa, hoppa och springa. Barnen ska träna upp sin empatiförmåga, lära sig kunna säja förlåt och var så god. Finmotoriken, penngrepp, huvudfoting, pussla och få vara med om att baka en liten kaka. Vi ska hinna låta barnen få använda play doo, smålego, tågbanan och vara i dockvrån. Det är konstruktionslekar, socialt samspel och självständighetsträning. Bordsskick, personlig hygien, hänsyn och potträning. Sen måste vi hinna med temaredovisningar, utfärder, studiebesök hos polis och brandkår och förskolans dag.

Vi förbereder inför skolstarten genom att lära barnen vänta på sin tur, räcka upp handen. Lyssna när något pratar, hålla reda på sina saker och kunna stoppa handduken i gymnastikpåsen och se till att båda strumporna kommer med hem. Barnen får gärna kunna skriva sitt namn, räkneramsan både framlänges och baklänges. Vi ska fånga deras intresse för begreppsbildning, ge dem ordbilder och klippa efter en linje. Mattebegrepp med mer eller mindre, stor och liten, lätt eller tung, först eller sist och förstå: nu, sen, igår och imorgon.
Och bara så att vi inte missar något så ska det fyllas i TRAS-schema observationsdokument, liksom matteförståelsen som ska bockas av, sociala och emotionella observationer och vi ska ha järnkoll på den motoriska utvecklingen. Vi fyller i individuella utvecklingsplaner och uppföljningar.

Vi måste följa läroplanen och har anmälningsplikt och tystnadsplikt. Vi ska gärna göra en samhällsinsats för elever från SFI, mellanstadieelever, praoelever från högstadiet, lärarkandidater och praktikanter som kommer från arbetsförmedlingen eller försäkringskassan. Är det konstigt att man känner sig trött och sliten ibland?”
Fast det kommer en hel del guldkorn också. I dag, som så ofta annars, satt vi och pratade om vad ”våra mammor och pappor” jobbar med och lille ”Kalle” frågade då mig, vad jag gjorde på mitt jobb. När jag svarade att detta är mitt jobb skrattade han bara och sa.
– Näää Lotte. Detta är ju dagis.
Hans pappa säjer tv-apparater och hans mamma säljer ärtor och Lotte går bara på dagis och dräller hela dagarna. Somliga har det bra (skrattar gott!) och vet ni? Jag är glad att jag har det så bra. För visst har man världens härligaste jobb när man jobbar med barn.”

Skriven av Lotte Jönsson Publicerad i Förskolan nr 03/2009

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “Dagisfröken? det kan ju inte vara så jobbigt!

  1. Fia

    tack för den upplysande artikeln, det är jätteintressant att faktiskt få en insyn i allt man gör som lärare! =)

  2. Lilla O

    Är det några som är underskattade är det helt klart förskollärare. Är sjukt imponerad av personalen på grabbarnas förskola!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s