Ett slut, ett mellanspel och en början.

Standard

I natt kanske blir sista natten jag sover i den här lägenheten om allt går bra med flytten i morgon. Sedan väntar en vecka i Skåne och en i Norrbotten innan Indienäventyret börjar på allvar.

Jag kommer att arbeta som volontär på  Little Lamb School. Skolan drivs av en svenska, Maria, och där går de barn som inte kan gå i ”vanlig” skola. Utöver utbildningen lärarna ger kontrollerar en läkare på skolan alla barnens hälsa, man ser även till att de allra fattigaste barnen får ett mål mat om dagen. Att ge ett barn en månads skolgång kostar 100 kronor för skolan.

Skolan har en socialarbetare som åker runt till barnens familjer för att undersöka hur de har det hemma. Nu har han påbörjat ett nytt projekt där han åker ut i de indiska skogarna för att tala med de som bor där och försöka få dem att förstå att det i längden är mer lönsamt att låta barnen gå i skola än att tjäna pengar på dem genom tiggeri och prostitution. Dessutom vill man påbörja ett projekt för att utbilda barnens föräldrar, främst de ensamstående mammorna, så att de kan försörja sina familjer på ett vettigt sätt.

Det känns väldigt inspirerande att få arbeta på ett ställe som gör sån stor skillnad för dessa barn.

Jag har fått en del information från Maria och det verkar som om hon har stort förtroende för mig. Det känns lite läskigt, jag hoppas jag kan leva upp till hennes förväntningar.

Jag kommer få ansvaret för skolans 3-4åringar. Gruppen har redan en anställd lärare men hon är oerfaren så Maria vill att jag ”lär upp” henne. Jag som knappt känner mig upplärd själv, hur ska det gå? Som grädde på moset talar barnen bara Tamil och maria vill att jag lär dem engelska.

Skolan drivs enbart av sponsring samt bidrag och har därför inte så mycket tillgångar. Flanomaterial, ord- och bokstavsspel, sång- och sagopåsar finns inte så jag kommer få hitta nya sätt att arbeta. Nästa vecka tänker jag ägna mig åt att hitta eller hitta på bra engelska rim och ramsor. Tänk vad bra det hade varit med en lamineringsmaskin och flanopapper så jag kunde göra eget, hållbart, material. Och tyg, och leksaker, och målarmaterial, och böcker…

Men nu ska jag  bidra med tid och kunskap, inte pengar.

Om någon har någon bra idé om hur man lär ut engelska till  barn som inte talar samma språk som man själv gör så får ni gärna dela med er. Min plan nu är bilder och rim.  Say after me:

”A cat with a hat.”

Annonser

2 responses »

  1. Låter inte helt lätt… Jag har ju ingen erfarenhet av så små barn… Men ditt resonemang ang bilder och rim låter väldigt bra.

    Kan du kanske kolla med en del företag här i Sverige om de inte kan sponsra med enkla böcker och material? Eller lokala affärer där du bor kanske är villiga att skicka över saker?

    Om du kollar med ngn skola får du säkert komma dit och plasta in och låna kopiator etc.

    Om jag kommer på något så lovar jag att hojta till. Annars är det nog bara att köra mycket på teckenspråk, peka och upprepa!

    Lycka till! Låter som en mycket spännande och kul utmaning! Kram

  2. Bilder är säkert bra! Tänk bara på att bildspråk kan vara lite lurigt ibland. Mina elever hade till exempel aldrig sett en ost i bit och det finns säkert andra saker som inte existerad.

    Undervisar nyanlända gymnasieelever och det är definitivt en utmaning att undervisa när man inte har ett gemensamt språk, men kul! Det blir mycket skratt och man får inte ha för mycket prestige. Nu är ju mina mellan 16 och 20 och ”dina” 3-4 år. Jag vet inte om det är lättare eller svårare…

    Adastra har en del bildmaterial, men det finns säkert en massa andra förlag också.

    Lycka till, det låter verkligen spännande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s