Idag var det nära

Idag, efter att ha tittat på många gånger, vågade E äntligen fram för att  försöka hitta två rimbilder inför kompisarna. Det blev inte riktigt rätt denna gång men innan jag hunnit reagera och guida vidare ropar A – FEEEEEL!!!! E kryper ihop som en boll och vägrar göra något mer.  Nu kommer det ta dagar kanske veckor innan E vågar försöka igen.

Jag var så nära att säga något väldigt opedagogiskt och rent av elakt till A.

Är sä j..la less på ungar (och vuxna) som trycker ner andra för att lyfta sig själva. Ingen, absolut INGEN av barnen på jobbet behöver det.

Till O’s pappa

Snälla, prata med dina kompisar istället, eller med din fru, eller med en parterapeut, eller om ingenting fungerar, med en skilsmässojurist. Bara du slutar snacka skit om din fru när du hämtar ditt barn.

En ögonblicksbild från mitt jobb

Efter maten läste jag för barnen.

och

När jag läst färdigt ville E läsa och självklart fick hen det. Sedan ville en annan E läsa och såklart fick hen det också.

Vilken fullkomlig lycka att se dessa två 5-åringar sitta på en stol inför alla sina kompisar och läsa mer eller mindre flytande för att sedan hålla upp boken och visa bilderna. Mina underbara goungar.

Efteråt satt jag i soffan med E och hen läste sida efter sida för mig.

Jag älskar, älskar, ÄLSKAR mitt jobb.

P.S Var det jobbigt att läsa ett inlägg med ordet “hen” i? Stör det någon att inte veta om barnen hade snopp eller snippa? D.S

Ja! Nej! Hjälp, vad har jag gjort?

Har precis bokat hotell i Göteborg under Bokmässehelgen. Har velat detta i flera år och nu ska det bli av.

Så, eventuella förkylningar, helgen 28-30 september är jag upptagen.

Dåligt foto på en bra grej

Blomsterhandeln i centrum har en bokhylla där man får ta och lämna böcker.

Dessa två fick följa med hem idag.

Trots lappen på väggen står det oftast böcker från 1900-talet i hyllan. Bra va?

Som socker

Vi mätte barnen på jobbet i veckan. Efteråt ville de veta vem av oss fröknar som var längst. Det var min kollega. Då säger ett av barnen:
- Men Hanna är sötast!

Hihi, jag är sötast.

Bokbloggsträff på italienska

I förra veckan var jag på bokbloggsträff. Ett tag var jag nära att inte gå, jag hade en väldigt inaktiv blogg, har hamnat i en lässvacka och upptäckte att jag inte kände någon av de andra som skulle vara med.

Men jag gick, och det är jag så glad över.

Unga böcker, Schitzo-Cookie, Spetsig och jag träffades efter många om och men på Italia i Lund. Där njöt vi alla av mycket god pasta och några av oss av lika goda chokladtryfflar. Vi pratade bland annat om:

Bokmässan: Kan man börja planera redan nu? Bokbloggsbuss? Är det smidigt att dra omkring på sina nyinköp i en Dramaten eller blir den bara i vägen?

aNobii: Grymt smidig app som hjälper dig hålla koll på vilka böcker du egentligen har, tycka till om dem och se vad andra har tyckt. Alla boknördar får gemensamt en liten miniorgasm.

Böcker: Såklart!

Elsas Mode: Jag varnade.

Det är så roligt att träffa trevligt bokfolk, jag hoppas att det snart är dags igen.

Avig Maria

I ett av mina första pocketbyten, kanske till och med det allra första skickade Enligt O Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer till mig. Jag fullkomligt älskade den. Tack O.  Förra året såg jag Mias föreställning och tyckte väldigt mycket om den med.

För ett tag sedan stod boken Avig Maria  av samme författare i hyllan på bokhandeln och hade såklart inget annat val än att låta den följa med hem. Med ovanstående i minnet var mina förväntningar skyhöga.

Visst är den bra men jag är inte lika tagen som jag blev av Dyngkåt…. Kanske är den för “brutalt ärlig”, ibland gör den nästan ont att läsa. Kanske fläker Mia ut sig för mycket.

Fast på ett sätt är det befriande att någon vågar göra det i ett land där de allra flesta svarar “Jo tack, bara bra”  när någon frågar hur de mår, även om fallet inte alltid är så.

Det är en bra bok men inte lika fantastisk som debutboken.

Jag känner att det här blev ett väldigt rörigt inlägg. Jag låter det vara så.

Andra som tyckt något: Bokbrus, Fiktiviteter,

Har man inget liv får man köpa ett som alla andra

I en av mina hårda julklappar låg boken med den långa titeln  Har man inget liv får man köpa ett som alla andra av Jonas Gardell. I boken finns ett urval av Gardells Tweets under året 2010.

Så, lyckas han säga något av värde med max 140 tecken. Vi kollar:

“Bokmässan i Göteborg är den gång på året då landets kulturintresserade samlas och byter förkylningsvirus med varandra.”

“Jag vill att mina elever ska vara elever på en skola. Inte några som köpt en utbildningstjänst av ett vinstdrivande företag.”

“Jag älskar Sveriges Mästerkock! Alla gråter. Deltagarna gråter. Domarna gråter. Vinnarna gråter. Förlorarna gråter. Jag gråter.”

Jag tycker att han lyckas rätt bra. Det är ingen bok jag sträckläser, jag plockar fram den då och då och slår upp en sida på känn. I många fall berör orden mig på något sätt, ofta får jag skratta men ibland känns det som att han tar billiga poänger.

Det är en helt ok bok att ta till hands när du vill läsa något lättsamt som du snabbt kan lägga ifrån dig.

Andra som tyckt något: Spetsig, Jennie,

Minnen

Den här kofferten använde min mans mormor när hon gick hushållsutbildning på skolan vid den vackra plats där jag och min man gifte oss.

(testbloggar)